Vad innebär studenten?

Jag tycker att studenten är överdriven.
Man ska köpa dyra kläder som man inte får använda fören "det är dags," helst ska det dessutom vara vita kläder. Hur dum man än ser ut i vita kläder. Killarna får förstås ha svart kavaj, för de är ju fint på dem. Sen ska man ha en champagnefrukost med sin klass som man ska tycka jätte mycket om. Också ska man va en hel dag med dem och låtsas att man har jätte kul och sen ska man springa ut och det är till nån dålig låt. Sen ska man helst gråta och låtsas att man är jätte lycklig och samtidigt lite ledsen. För wooooooooooow, studenten är ju en så stor grej i mitt liv. Sen ska man åka runt på ett flak och skrika "fy fan va vi är bra, fy fan va vi är bra" innan man åker hem på en fest där de är folk som man inte egentligen tycker de är så fantastiskt att träffa och låtsas vara så lycklig. Sen ska du helst runt på en massa fester och vara cool.

Nej. Jag förstår det inte.
Min studentklänning är svart med vita prickar. Skorna är regnbågsfärgade och min studentmössa ska jag pynta så att den får ett regnbågsfärgatband och lite sånt. Verkar fint. Min klass ska ha champagnefrukost hos mig, men de är väl okej. Sen fruktar jag resten av dagen. Man ska äta frukost och ta kort och försöka se snygg ut, sen ska vi äta middag och lyssna på tal och jag vet inte vad. Sen får vi springa ut. Få en massa saker kring halsen och sen skippar jag att betala 250kronor för ett studentflak och istället åker jag till mottagningen och låtsas att jag är jätte glad. Sen när jag väl sitter i bilen påväg till Norje Boke, då kan jag känna lyckan över att slippa gå tillbaka till skolan. Slippa lyssna på dålig musik och att umgås med folk som jag inte vill umgås med.

21.45 lyssnar jag på Billy Idol och känner lyckan.
Det blir nog fint.