Gråa massan - VS. den där färgklicken

Igår fick jag en kommentar.
Fick flera faktiskt men en som stack ut lite extra. En sån riktigt fin kommentar som man egentligen bara ser och hör i filmer. Om den kommentaren som jag fick skulle blivit riktigt så där filmscens-aktig så hade jag vart tvungen att korrigera en hel del saker.

Men jag kan börja med att beskriva scenariot.
Jag och en kille sitter på en altan. Han har gett mig massage eftersom hade tydligen höll på och utbilda sig på något vänster med det. Sitter och pratar samtidigt och han frågar olika fråger under tiden som han masserar. Vad jag håller på med, hobbys, intressen, skolarbete, åsikter och tankar. Trevligt och väldigt så. Frågar om vem jag egentligen är. Hur jag döljer mig själv vad jag döljer och sådant. Sen klämmer han ur sig kommentaren, med ett kort skratt följt efter.

För filmscenario skulle de behövas lite mer:
Snygg tjej med långt blont svallande hår(med en del självfall såklart) sitter på en bänk på piren nere vid havet. Bredvid sig har hon en man(stil; johnny depp, viggo mertensen) han håller hennes hand. De disskuterar livligt men ändå samlat, intressanta och viktiga ämnen. Hon reser sig upp och börja gå ut mot piren, han följer med strax efter. När de bara är en tredjedel kvar ut till piren tar mannen två långa kliv för att komma ifatt henne. Tar hennes han och vänder henne mot sig. Och viskar försiktigt i hennes öra.

Kommentaren: men när jag ser dig så tänker jag alla andra som en grå massa, du är en färgklick. något vackert. något unikt.

Och det var väldigt fint men när jag hörde det kunde jag bara tänkte på en grå solfjäder med tre färgade fjädrar, ungefär en fjärdedel från högerkanten dessutom.

Jul - och bloggar.

Vart jag än vänder mig om, hur jag än vänder och vrider hittar jag förr eller senare en blogg som tar upp samma gamla ämne som alltid kommer upp till jul. Hur bra och fisförnäma vi är och sånt. Hur synd de är om alla barnen. Och blablabla. Heh. Ja de är synd om dem. Okej. Bra nu? Eller måste jag skriva ett dramatiskt tal?

Tror jag tar min tid till att arbeta lite och tjäna lite pengar som jag kan göra något bra med. Typ åka bort lite och göra något annat bra nån annanstans eller skänka lite pengar. Eller ställa mig och jobba i ett soppkök eller vad vet jag!

Nu är jag sugen på inlagd ingefära!

Lämnad - i förtroende

Jag har bott i detta huset i arton år. Fatta arton år. Jag har älskat i säkert lika många år. Hatat är nog färre. Nej jag vet inte. Imorgon är de julafton. Jag vet inte vad jag känner inför de. Inte för mycket antar jag. Jag väntar på mitt medvetande. Väntar på nya dagar och billigare kärlek.

Nu ska jag försöka hitta 200 cigarettes!

Princess Lea - with pink boots

Igår var min födelsedag. Jag firade med mina bästaste vänner i malmö på inkonst. Halv horig med kjolen över halva baken och tjugo centimetar platå. De va okej för mig. Jag hade vackert hår som påminde om prinsessan Lea och nu är det mest bara ett stort enormt ris? I malmö lyssnade vi på musik och dansade och pratade och drack. Jag har köpt en paket cigaretter lagligt, av den anledning att min kompis var för långsam för att hinna till inkonst och köpa cigg. Det var en konstig upplevelse. Sen gick jag lagligt in på inkonst med bar och allt. Kände mig inte mer annorlunda än annars. Men det var okej ändå. Jag hade en underbar kväll.

Ljuset - i tunneln

Just de ja. Igår var jag ute och gick med min katt. De var ljusare i parken än vad de har vart på flera månader. Det är så fint. Jag är nöjd med det. Jag längtar till imorgon som är min sista dag i skolan och de ska bara va lite myspys och sånt. Sen ska ajg åka till malmö för att möta lis.

Världen - täckt av bomull.

Jag tänkte skriva något annat om snö. Hur otroligt vacker de är när man ser de ligga på träden och hustaken. Hur man kan pulsa fram med flera lager kläder på sig och snön yr runt. Hur vackert det är. Sen tycker jag de är så jobbigt att de alltid ska skottas hit och dit och de blir isgata överallt där man går. De blir grå slask äckligt av bilarna. Men samtidigt så kollar man ut genom fönstet, ser sin katt(som för första gången i sitt liv vart med om snö) hoppa runt och tugga och rulla och busa i snön. Man ser hur de yr runt när de blåser och de är så vackert och luften är så klar.

Snö - på min födelsedag.

Det har snöat. Alla vet redan om det. Jag har hämtat min nya fina klänning som passar och trots att min bakkärra ser enorm ut så är jag nöjd. Jag har hunnit åka pulka, kasta snö boll och bygga en snögubbe. Det vart fint. Jag har en ny header som ser galet ful ut med de gör inte så mycket. Jag byter väl snart igen. Fint kommer de bli. Jag ska gå hem om 50 minuter och släppa in min katt och sen ska jag tillbaka till skolan och längta tills jag får sluta.

Freija - en fantastisk människa.

Jag spenderade flera timmar i Höör igår med en vän till mig som heter freija. Drack kaffe fixade dreads och myste med hundarna. Och självklart kom jag därifrån med ett par skor. Höga illrosa transmuters med säkert 20 cm platå. Började med att gå en runda i dem i höör och det gick fint sen fick vi springa till stationen och jag satt på tåget och massa folk som glodde. Sen lyckades jag dessutom cykla hem med dem. Fint vart de! Dessutom har Freija fyra stycken galna hundar, fast de är väldigt söta :)

Hundar - katter och deras fasoner

Det är något speciellt när en hund som i vanliga fall bara skäller på en helt plötsligt blir lycklig av att se en och helst vill ligga i ens knä och gosa.

Jag berättar mer nån annangång.

Snö - på min födelsedag.

Det är något speciellt med snö. När man går en runda och för första gången denna vintern så snöar de. Kallt som händerna och de vill aldrig bli varma. Det är något speciellt när katten kommer in med snöflingor på ryggen och helt blöt och fuktig och kryper ihop bredvid ens huvud och säger prrrrr. Och fnyser lite och spinner massa. Sen kvider han lite precis innan han somnar och sparkar lite när han drömmer. Det är fantastiskt.

Pyssla - dagarna i ända.

Jag älskar att pyssla och trixa och greja. Det är de bästa jag vet. Just nu är jag så fast i arbete så jag får huvudvärk. Och jag hinner knappt pyssla de minsta. Idag tog jag tag i mycket och ringde runt till massor med butiker. Och imorgon ska jag försöka hinna ringa till de som hade stängt som idag. Jag har 12 butiker som sagt ja, till min lilla hemlighet, och jag behöver 13 för att kunna starta allting. Om jag får ihop 20 butiker är allting prima prima. Livet börjar långsamt lösa sig.

Love love love love love. Jag längtar till england.

Speldosan - med Für Elise

Jag får panik när jag går in i leksaksbutiker. De är precis som. Ja jag vet inte. Det är skrämmande. Jag hittade en speldosa i en butik. Och gick till en leksaksbutik för att se om de fanns en av de underbara små smyckesskrinen med en ballerina som dansar när man öppnar dem och det spelas en fin låt. Jag hittade faktiskt en. Överglaserad med rosa plott och sånt, men den spelade iaf Für Elise. Sakerna som fanns runt om denna lilla speldosa var låtsas hår, lösnaglar, smink, låtsasörhängen, smycken och liknande. Jag blev skrämd. Dessutom vart där en väska med en låtsas hund i. Hjälp. Jag måste ändra på leksaksindustrin.

Förståelse - är konstigt

Det är svårt när man förälskar sig och hatar och saknar och sånt samtidigt. Jag har gått igenom detta ungefär 50 gånger. Och jag älskar att plåga mig själv till det yttersta. Att långsamt önska sig längre bort från verkligheten.

Idag är jag i Hässleholm igen. Jag ska ringa samtal, kanske simma, äta sushi, mysa med Japan. Kanske sova några timmar och förhoppningsvis ska jag sy lite kläder. Det hade kunnat vara bra. Om en vecka ska jag till malmö igen. Ungefär iaf. Det blir fint.

Go - fuck Alice

Eller hur är dem vackra.

Julstämningen - som inte infinner sig

Jag gör de mesta för att hitta lite julstämning. Dricker glögg, stoppar nejlikor i apelsiner. Sjunger julsånger, pysslar, tänder ljus. Dansar ibland kollar på juliga filmer, drömmer om snö. Gosar upp med filtar. Men jag känner ingen julkänsla. Jag är stressad. Borde vänta lite här nu. Arbeta lite.

Att tvunget - tacka nej.

Idag blev det bestämt att homosexualitet som sjukdom inte blir av. Eller jo, Det kommer bli av. Men de kommer inte bli någon början iår. Jag är kluven i två och det är inte mer än några få minuter varje dag som jag orkar anstränga mig. Efter att jag har gjort de måste jag lägga mig ner. Gråter lite grann. Går en runda. Måste sitta ner för spykänslan är för stor. Kallsvettningar som tar över. Nu ska jag sova, eller försöka slappna av lite grann iaf. Få stressryckningarna i ögat att försvinna.

Homosexualitet - som sjukdom

och piercings och tatueringar var galenskap.

Det är mitt nya projekt.
Jag vet inte hur det var för alla andra. Men när jag växte upp så pratade folk om homosexualitet som det mest konstiga som någonsin funnits. De pratade om homosexualitet som en sjukdom. Piercings och tatuerigar var inte ens att tänka på. Det var galenskap och det var bara de som va galna som hade de. Ofta de som suttit i fängelse också. Till och med att färga håret var konstigt.

Idag så är varannan person bisexuell och antagligen har fler än hälften tatueringar och piercings. Jag tycker det är konstigt och lustigt med utvecklingen som Sverige är påväg mot. Jag säger inte mer här. De kanske kommer mer information sen.

Att falla - långsamt

Det är en rätt konstig känsla när man långsamt börjar falla för en av sina vänner. Hur man märker att från att en gång ha haft en normal vänskap så utvecklas de och samtidigt som man kan tänka sig att ha de precis så nära och fint så känns det konstigt och dumt att låta en vänskap gå iväg. Alla dagar av fötterna nära in på och att alltid gå för nära varandra. Att skratta dumt och att ibland drunkna i varandras ögon. Olika delar och olika saker som får en att bli alldeles varm i bröstet.

En hand på ländryggen som skydd, en kram liksom för att säga hejdå för några dagar. Rodnaden över att springa in i varandra och för lyckan att äntligen träffas igen. En hand för att hejda en rörelse och för mycket hud som syns ibland och hur alla andra märker av de lite grann och hur man försöker dölja det. Fötter som alltid kringlar sig runt varandra.

Dessa dagar var helt enkelt gjorda för oss.