Mina vänner får gärna ringa mig mitt i natten om de mår dåligt, jag skulle inte bli arg eller sur eller kort eller trött. Jag skulle gärna lyssna halva natten och må jätte dåligt under dagen för att jag är så utplumpad. Q: Kan jag ringa till mina vänner mitt inatten? Har jag någon vän som jag känner att jag kan ringa mitt inatten?
Jag älskar att umgås med folk, och att bjuda med folk på allt möjligt som finns och jag gör hemskt gärna saker med allt och alla. Bjuder jag med någon och sen ändrar mig, låter jag personen följamed ändå eller säger till personen varför jag inte vill att den ska följa med. Q: Vill mina 'vänner' alltid ha mig där? Har jag vänner? Vad ska jag kalla folk för? Vill de att jag ska följa med på grejer? När de bjuder med sig, ångrar de sig då? Q: Varför säger de inte bara till när de inte vill ha med mig istället för att total ignorera?
Jag har aldrig varit en mittpunkt, eller populär eller haft särskilt bra vänner. Q: Varför kan jag aldrig någonsin få en person som också lyssnar på mina innersta, värsta, mest dumma saker som jag finna kan? Varför är det inte någon som ringer mig ofta ofta och vill att vi ska träffas och ses? Varför är det alltid jag som hör av mig?
Jag skulle vilja åka iväg, samla mig lite. Bada i havet i två timmar trots att det antagligen är svinigt kallt. Gå upp och ha med sig en stor filt och sitta i sanden och dricka varm choklad och kanske lite rom och kanske till och med äta en bulle. Q: Varför är det aldrig någon som berättar för mig, vad de egentligen vill? Eller gör dem de? Det känns som om ingen berättar var i livet de är. Kanske gör dem de?
Va deprimerande man kan låta när man skriver sådana här saker. Egentligen så har jag ett jätte bra liv och om tre veckor som kommer jag antaligen sitta på stranden i sanden med varmchoklad och sådant och tycka att mitt liv är bra. Men just nu vill ja spy på er. En del är helt enkelt närmre än andra. Haha. Patetiska jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar