Jag hatälskar

Dessa dagarna som nästintill släpar sig fram och min kropp som är sådär mjukt äckligt kall och mitt ansikte som blir rött och hela mitt inre jag som längtar mig lite längre bort för varje sekund som går. Och jag som redan är alltför långt bort och som egentligen behöver åka hem så vi kan ta hand om varandra och mina råttor som håller mig vaken och som jag längtar efter dem. Det gör jag inte egentligen, egentligen längtar jag mest efter mina tavlor och jag ska ta ner hyllorna och slänga ut sängen eller någonting, köpa en ny säng kanske? Och jag vill bara att Andreas ska hjälpa mig att läsa igenom min text och lite sånt där. Ehm. Hatkärlek är det bästa som finns, eller?