Han var alltid så snyggt klädd.
Alltid snygg snygg snygg.
Jag saknar honom.
Alltid det också.
Men vi är lämnade ensamma.
Och nu ska jag finna något nytt.
Men hur fan kan det vara svårt?
eller rättare sagt, lätt?
Nu är det jag som behöver avstånd.
Och fan också jag vill inte åka bort.
Jag behöver avståndet för
annars kommer jag springa ner i en grop.
När ses vi igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar