Speldosan - med Für Elise

Jag får panik när jag går in i leksaksbutiker. De är precis som. Ja jag vet inte. Det är skrämmande. Jag hittade en speldosa i en butik. Och gick till en leksaksbutik för att se om de fanns en av de underbara små smyckesskrinen med en ballerina som dansar när man öppnar dem och det spelas en fin låt. Jag hittade faktiskt en. Överglaserad med rosa plott och sånt, men den spelade iaf Für Elise. Sakerna som fanns runt om denna lilla speldosa var låtsas hår, lösnaglar, smink, låtsasörhängen, smycken och liknande. Jag blev skrämd. Dessutom vart där en väska med en låtsas hund i. Hjälp. Jag måste ändra på leksaksindustrin.

Förståelse - är konstigt

Det är svårt när man förälskar sig och hatar och saknar och sånt samtidigt. Jag har gått igenom detta ungefär 50 gånger. Och jag älskar att plåga mig själv till det yttersta. Att långsamt önska sig längre bort från verkligheten.

Idag är jag i Hässleholm igen. Jag ska ringa samtal, kanske simma, äta sushi, mysa med Japan. Kanske sova några timmar och förhoppningsvis ska jag sy lite kläder. Det hade kunnat vara bra. Om en vecka ska jag till malmö igen. Ungefär iaf. Det blir fint.

Go - fuck Alice

Eller hur är dem vackra.

Julstämningen - som inte infinner sig

Jag gör de mesta för att hitta lite julstämning. Dricker glögg, stoppar nejlikor i apelsiner. Sjunger julsånger, pysslar, tänder ljus. Dansar ibland kollar på juliga filmer, drömmer om snö. Gosar upp med filtar. Men jag känner ingen julkänsla. Jag är stressad. Borde vänta lite här nu. Arbeta lite.

Att tvunget - tacka nej.

Idag blev det bestämt att homosexualitet som sjukdom inte blir av. Eller jo, Det kommer bli av. Men de kommer inte bli någon början iår. Jag är kluven i två och det är inte mer än några få minuter varje dag som jag orkar anstränga mig. Efter att jag har gjort de måste jag lägga mig ner. Gråter lite grann. Går en runda. Måste sitta ner för spykänslan är för stor. Kallsvettningar som tar över. Nu ska jag sova, eller försöka slappna av lite grann iaf. Få stressryckningarna i ögat att försvinna.

Homosexualitet - som sjukdom

och piercings och tatueringar var galenskap.

Det är mitt nya projekt.
Jag vet inte hur det var för alla andra. Men när jag växte upp så pratade folk om homosexualitet som det mest konstiga som någonsin funnits. De pratade om homosexualitet som en sjukdom. Piercings och tatuerigar var inte ens att tänka på. Det var galenskap och det var bara de som va galna som hade de. Ofta de som suttit i fängelse också. Till och med att färga håret var konstigt.

Idag så är varannan person bisexuell och antagligen har fler än hälften tatueringar och piercings. Jag tycker det är konstigt och lustigt med utvecklingen som Sverige är påväg mot. Jag säger inte mer här. De kanske kommer mer information sen.

Att falla - långsamt

Det är en rätt konstig känsla när man långsamt börjar falla för en av sina vänner. Hur man märker att från att en gång ha haft en normal vänskap så utvecklas de och samtidigt som man kan tänka sig att ha de precis så nära och fint så känns det konstigt och dumt att låta en vänskap gå iväg. Alla dagar av fötterna nära in på och att alltid gå för nära varandra. Att skratta dumt och att ibland drunkna i varandras ögon. Olika delar och olika saker som får en att bli alldeles varm i bröstet.

En hand på ländryggen som skydd, en kram liksom för att säga hejdå för några dagar. Rodnaden över att springa in i varandra och för lyckan att äntligen träffas igen. En hand för att hejda en rörelse och för mycket hud som syns ibland och hur alla andra märker av de lite grann och hur man försöker dölja det. Fötter som alltid kringlar sig runt varandra.

Dessa dagar var helt enkelt gjorda för oss.