Att falla - långsamt

Det är en rätt konstig känsla när man långsamt börjar falla för en av sina vänner. Hur man märker att från att en gång ha haft en normal vänskap så utvecklas de och samtidigt som man kan tänka sig att ha de precis så nära och fint så känns det konstigt och dumt att låta en vänskap gå iväg. Alla dagar av fötterna nära in på och att alltid gå för nära varandra. Att skratta dumt och att ibland drunkna i varandras ögon. Olika delar och olika saker som får en att bli alldeles varm i bröstet.

En hand på ländryggen som skydd, en kram liksom för att säga hejdå för några dagar. Rodnaden över att springa in i varandra och för lyckan att äntligen träffas igen. En hand för att hejda en rörelse och för mycket hud som syns ibland och hur alla andra märker av de lite grann och hur man försöker dölja det. Fötter som alltid kringlar sig runt varandra.

Dessa dagar var helt enkelt gjorda för oss.