Slö slapp sur - hippiehora

Vissa dagar fylls jag av världens tacksamhetskänslor. Typ som igår när jag var på thanksgivingmiddag. Ja, man ska va tacksam där men ändå. Jag kände mig jätte tacksam över att sitta i ett drygvarmt rum fyllt med trevliga människor och masssssssa mat.

Jag kände tacksamhet när jag sålde min hatt för en sonata biljett och när vi pratade om tyskland och om arvika i somras och fina minnnen och sånt. Jag kände mig tillochmed tacksam när jag började gå hemåt och när jag mötte johan på gatan och vi hade följe hem.

Nu känner jag mig slö slapp sur, på samma vis som jag vill förklara min far. Men ändå. Jag vill ha julstämning, men hur lätt är de när de inte finns någon snö ingen gran och framförallt inga adventsljus att tända. Det får mig att små gråta i omgångar.

Slö slapp sur hippiehora vart de förresten. För min kjol är för lång och min bh är nästintill uppeldad. Huvudet bankar, håret utsläppt. Jag funderar på dumma saker att skriva och läsa upp inför en massa folk och dissa alla och bli hatad och hyllad och sen gå och gråta och inte riktigt våga gå tillbaka igen.

Nu ska jag nog gå på julskyltning i min ensamhet.