Att sakna - att hata.

Fyra dagar i veckan infinner jag mig på wendesvägen i hässleholm. Där instuderar jag olika ämnen så som engelska, svenska, mediaproduktion med mera. Det är trevligt. Jag älskar våra lokaler och våra lärare. Mitt problem ligger i att jag lever kvar i samma känsla som fanns när jag började på denna skolan.

När jag kommer till skolan på måndagar möts jag av människor som är halvsega och megatrötta. Det är rätt okej, för då har de inte vaknat till liv än. På måndags eftermiddagarna möts jag av människor som skriker för att de är så synd om dem för att de inte lyckas och för att de inte har tid och de försöker i princip förklara hur dåliga alla är och hur bra de är. Och att de är alla andras fel att de inte lyckas.

På tisdagar är jag ledig på förmiddagen och varannan vecka på eftermiddagarna möts jag av en tyst grupp som lyssnar fullt ut på läraren och där är en del som om de hade kunnat verkligen hade kysst röven på läraren, men det är rätt okej ändå. Varannan vecka möts jag av samma lärare som pratar och planerar och det är en bunt med elever som bara håller med läraren och förklarar hur braoch vettig hon är. Så fort vi kommer ut på rasten beklagar de sig över allting som hänt på lektionen.

På onsdagarna möts jag av en stor drös elever som klagar på att de har för lite tid och att de inte fattar och allting är så JÄVLA dåligt. På eftermiddagen sitter jag i mitt hemklassrum med en bunt it-pojkar som läser tillval på distans och det är till och från trevligt. Förutom att jag är riktigt kass på naturkunskap.

På torsdagar möts jag än en gång av en bunt med folk som klagar och skriker och håller på och bara bara drar ner på all stämning. Och dessutom är det en bunt med människor som inte förstår att de är de själva som förstör hela stämningen och att de är de själva som förstör för både sig själva och för alla andra.

Är det konstigt att jag varje dag går hem med en gnagande huvudvärk en ihålig känsla och ont i varje muskel? Är det så jävla kosntigt när man dagarna i ända går och håller in alla känslor för att man själv inte vill klaga? (eftersom där ändå är så jävla många som redan klagar.) Fuck of and die. puss puss.