tårar - att sörja ett barn

Första gången jag grät på väldigt väldigt länge var när jag såg michael jacksons dotter gråta uppe på en stor scen. Tårarna rann och jag saknade pontus och jag saknade niklas och sen hoppades jag bara att allting kunde bli bra. Och magen vände sig in och ut och jag spydde av ångest. En del är för korkade för att ha ångest, det är rätt smart.