Tiden blåser bort sådär som den gör varannan dag och med förtiofem minuter kvar tills jag ska vara färdig med evigheten kanske jag borde stressa men det känns som att bilder närhet och självklarhet är viktigare. Vita nejlikor på Svennes grav och vita nejlikor på min hylla. Musik i hörlurarna längtan efter det dära alltet. Tankar som snurrar rundor igen och igen. Glöm för allti världen inte bort Emma och ikväll stöter jag på alla dem som är mitt allt.(nästan som paranteserna i min bok.) Jag har drabbats av amnesia. Säger man så? Det börjar bli jobbigt och skriva och komma ihåg saker och sådant. Allting bara försvinner. Jag längtar efter något i stil med det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar