tisdag 14 april 2009

Philippe - att våga älska.

Jag satt nere på stranden och ritade i flera timmar. Helt plötsligt kom en tjej. Eller kvinna? När blir man kvinna? Hon var så söt och vacker och trevlig och sa: kan du inte rita av mig istället? Så sa jag att jo, det kan jag väl men jag är inte särskilt duktig. Kan du måla av mig naken sa hon? Vad fan ska man svara på sånt? Jag kunde ju inte måla av henne naken där mitt på stranden. Och det sa jag ju och hennes ögon tårades så och hon halvskrek. Jag vill bara att nån ska kolla på mig på samma sätt som du kollar på havet!

Jag längtar hem igen. Krossade tre glas i ren panik idag. Jag trodde den hade runnit av mig. Hela jag känner mig mycket lugnare och sen helt plötsligt kom hjärtklappningarna tillbaka och jag ville bara lägga mig ner i vår säng där hemma i våningen. Jag kan ju inte bara sova nu tyckte jag. Då flög glasen utan att jag såg det själv. Sen somnade jag på altanen med Joshua i bakgrunden. Sov så djupt och när jag vaknade kom ajg inte ihåg hur glaset hade hamnat på golvet.

Inga kommentarer: