Kära tistel, du river och sliter i mig varje jävla år och du vägrar helt enkelt att ge upp. Men jag ska berätta för dig att du har mött din överman. Jag tänker stanna hela sommaren och så fort du tror dig ha fått rot nog att sätta dig ner ska jag gräva och brottas med dig i flera timmar och om jag så blir svart på hela kroppen så tänkte jag inte ge upp. Denna gången ska du faktiskt bort och i ditt ställe kommer det sallad och blommor och pumpor och andra nyttigheter. Nu du din jävel ska du få vad du tål.
Eder överman.
(Att rensa ogräs botar ångest mer än vad man kanske tror dessa dagar?)
söndag 19 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar