Bad feelings.

Jag behöver dig i den stad
som aldrig blir min.
Gatlyktorna
sloknar när jag går ut.
Parken ligger öde
bland torkade körsbär.

Varför låter du inte
din fullmatade nyckelknippa
doppa sitt förlegade järn
i en isad bunke saltat vatten.
Syltan på den dammiga bakgatan
de smuliga översöta bakverken
vrede, kötted och svordomar
behöver kylslaget vatten
och sitt smultna salt.

Jag behöver dig
som den kaktusblomma jag är
som den kräsna vita lilja
i dödens bukett
jag aldrig kommer att bli igen.

Lås in mig med frihet att avstå från dig
såsom du aldrig släpper in dig själv
dit du inte tror du är välkommen.

Jag trippar slärrad uppför blomvården
med ett elddon tätt innanför kappan
och mötande älta par med sidoblickar
på din salingsfähiga övertygelse.

Dina juvervarma revolvrar
blir det sista jag ser av dig
mellan lakan vi lämnar efter oss
med allting ouppklarat.