Bad feelings.

Solen sken lite.
Jag var tvungen att springa ut.
Det kanske är den sista solen?
Folk hade ju trott att jag
var dum i huvudet.
Med knappt en tråd på kroppen.
Knappt 10 plus grader ute
och med solen i ansiktet.

Jag var kär i idén om dig, långt innan vi mötts
och när jag såg dig komma i blåsten
med kläderna på sned och håret på sned, det med var jag såld
Du sa 'vems hår är gjort för det här?
och är det inte typiskt när man äntligen gjort sig lite fin
men en främling så söt som du och en sax fixar allt'
och plötsligt satt du där i ditt kök, som en oblyg ängel i jeans och bh
alldeles för nära och jag hade aldrig sett nått så vackert

och du skär, skär som laser och jag har inget vettigt försvar
att ens försöka värja sig saknar mening
för du skär, skär som laser och jag förlorar hur jag än gör
för du är inte nån som man låser in och inte nån som man har

stackars dig sa vi va?