Så här då:
Jag kunde liksom inte förstå att det verkligen var sant.
Jag är fortfarande i upprors tillstånd och,
vet inte alls riktigt vad det är som händer med mig.
Jag är helt lyrisk över vad du gjorde och var du var.
När jag såg dig på morgonen brevid mig i den stora
jävla sängen. Så förstod jag inte att det verkligen
var du. Du vet, de snurrar i min skalle.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar