torsdag 2 oktober 2008

min puls är onaturlig.
Matt sjunger: I'll be brave tonight.
Jag sjunger inte.
Det är som om kroppen har
kommit ur sin egna rytm.
Och om man har en rytm så är det
förjävligt att bli av med den.
Jag hatar takter och rytmer.

Inga kommentarer: