torsdag 2 oktober 2008

Mannen på stationen är så vacker.
Lasse Lindh.
Han spelar i mitt huvudet.
Jag är pinsam.
Men när man älskar med hjärtat är det okej.

Det finns en kille med långt blont hår.
Jag hatar honom.
Det är egentligen inte hans fel men varje gång
han går där framför mig så blir jag arg arg arg.
Han gick på ett tåg. Det var åt fel håll.
Jag såg hur han tittade på mig.

På mitt röda hår som jag hatälskar.
Det är vackert mörkt och glansigt
när det är nyfärgat.
Det är så att man skulle vilja smaka på det.

Och den svarta bilen som står utanför:
Personlig coach.
Jag åkte med i den idag.
Som hjärtat slår, jag är en hagalen person.

Jag hatälskar en man också.
Men han är inte värd någonting.
Det är tolv döda rosor på mitt rum inatt.

Inga kommentarer: