lördag 11 oktober 2008

Jag är förvånad över att jag är så pigg som jag är.
Fast jag är jävligt trött.
Trött på allt det dära, alltet.
Pratar om stjärntecken och filmer och skivor
och kaffe och jag minns hur du smakade och
jag minns hur du luktade i mitt hår.
Jag minns din blick när jag inte ville sitta hos
dig.
Jag vet hur du kände när jag gick iväg med henne.
och jag vet att du såg oss när vi stod mot väggen.
Mina läppar över hennes hals och hennes händer
innan för min tröja.
Och hur jag gick där ifrån och kunde inte hitta dig.
Och du stod utanför och rökte och jag kunde inte
tänka på något annat än hur du smakade.
Och dina ögon som var fyllde av något ledsamt
och något hatiskt.
Hur jag kröp närmre dig och hur jag kände mig
ensam och liten och tom och dum.
Jag minns hur du smakade.

Inga kommentarer: