Bad feelings.

Okej, summera dagens läge känns rättså rätt nu.
Jag mår bra, jag har en häst som står på ett bra
ställe, jag har en säng att sova i, jag har kompisar
som jag umgås med och fester att gå på. Men jag
mår också skit kasst, för jag vet inte vart mina
känslor är på väg och en del människor litar jag
inte det minsta på. Och eftersom jag inte vågar
lite på dem så vet jag inte vad jag ska göra, man
kan ju inte gärna sluta att umgås med folk som
man tycker jätte mycket om bara för att livet
för tillfället inte är så perfekt som man vill att det
ska vara. Och jag är en sådan person som tror
att allting blir bättre bara jag får prata med någon
om det, men jag vet att det inte blir bättre ändå
för de känns lika för jävligt trots att jag snackat
med fem olika personer om samma problem.
Och det enda sättet att lösa de är att snacka med
just den personen som man inte litar på. Och det
har jag försökt, eller nej. Jag har försökt att få
träffa den jävla människan. Men jag vet inte om
jag kommer få göra det. Och eftersom alla andra
helt plötsligt(läs alla andra som en person) ska ta
och träffa människan så känns det ännu svårare
attkunna lita på. När folket inte svarar och paniken
kommer allt närmre. Och man hoppas på att
allting bara ska vara över imorgon. Eller iallfall
på lördag. Jag hatar detta!