Fyllot och jag?

Jag känner absolut ingen lust till att vara vaken.
Jag har inget vettigt att göra, ingen vettig att
prata med och jag har absolut inga vettiga tankar.
Jag har ingen bra bok att läsa och egentligen
så känner jag nog ingen vilja till att läsa.
Pratade ju med Sofie igår kväll och gitarren är
min min min, men jag känner mig inte så
himla mycket gladare för det, och jag vet inte
riktigt vad jag ska göra en kväll som denna.

Jag längtar efter han med famnen om det säger
er något alls? Hans närvaro kan även uttryckas
med han som jag saknar mer än något annat,
han som har fått mig att le stort. Eller varför inte
han som får mig att rodna?

Jag saknar honom i alla fall - mycket.