239

Känner att jag itne skriver lika mycket som jag har gjort nu i en period. Men det är väl för ångestens skull. Jag vill inte veta av mina egna ord, och då blir det såhär kaotiskt. Jag sitter mest bara och väntar på att något bra ska hända men samtidigt så vet jag att jag faktiskt måste ta och göra något bättre utav mig själv. För de räcker inte med att jag bara sitter och väntar. Jag längtar efter oskar mest hela tiden och när ajg väl träffar honom så blir jag kaotisk och vill bara sova. Och vad tror ni då händer. Jo oskar tror att jag är sur och han blir kaotisk och sen vet han inte vart han ska ta vägen och de slutar med att jag måste trösta honom samtidigt som jag själv bara vill sova så att jag vet att jag kan hinna med mitt inre kaos. Vad får jag egentligen ut på att skriva här? Ingen ingenting, för jag blir inte längre gladare. Fan också.