Ibland(alltid förutom när då håler om mig) så funderar jag på om det verkligen är vi vi vi vi vi. Jag hatar söndagar. Du är aldrig här och ajg är alltid för jävla ensam även när de svärmar med tio olika personer här. Jag ångrar att jag inte åker till stallet för jag får göra det imorgon och imorgon är ännu en dag utan dig. Sen är de förstås så att jag inte vill dömma dig för att du arbetar och för att jag sitter på röven ungefär 12 timmar per dag och sover 8 timmar och de andra är jag i stallet. Typ. Jag är ångestfylld när våningen inte fylls av musik, och musiken stängde du av innan du åkte. Jag kan inte ens sätta igång musiken utan dig. det är ungefär 17 dagar kvar. Sen blir det fint fint fint. På torsdag ska jag slänga mig i din famn igen föresten. När jag ska sova tänker jag på hur det är att vakna upp bredvid dig.
Usch, jag är så patetisk.
söndag 17 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar