Trasigt öra.

Jag har inte något att berätta. Det är tankar överallt i hela huvudet och jag åker fram och tillbaka i hela världen. Det smakar kemikalier på läpparna och glaset är varken halvfullt eller halvtomt. Jag är lika ensam som resten av världen är om man delar upp den och trots att jag är en våg på havet så är det kanske inte så konstigt att jag känner så där? Imorgon kommer bli för stressigt och jag vet inte hur mycket jag kommer orka med innan jag dör. Vet du?