Jag letar fortfarande lögner i dig dig dig dig och dig. För det är uppenbart att jag reser för mig själv, att jag är insvärvd i ett för tunnt skydd som jag inte litar på. Vissa dagar är så bra, med skratt, tårar och lycka? Men jag vågar fortfarande inte se på mig själv utan att tänka saker som man inte vill tänka. Och jag letar efter ett sätt att vara som vanligt?

Syster!(du är borta nu men,) ser du inte hur nära branten jag går?

Jag tänker på en vän, hans mening vaar att vara anspråkslös. Att aldrig peka ut, aldrig dra iväg i någon viss riktigt. Jag undrar hur han har det, vart han tog vägen.

Jag kommer på mig själv att om och om igen försöka anpassa mig till ett liv som jag inte vill leva. Vad är fel-et? Och varför står jag inte ut med mina egna tankar längre? Jag skulle göra något imorgon, men vad gick de ut på egentligen? och sen kommer jag på mig själv med att längta till tävlingar och sådant som jag förr bara ansåg va i vägen för mig, var är min själv insikt nu?

Ha begär och ingen lust att sola.

Jag river ner tavlor och posters för att klistra upp foton och bilder. Tar fram ljus häller ut oljor, plockar undan papper, tar fram tidningar. Plockr undan pennor tar fram färg slänger kläderna på golvet och hoppas att allt ska bli bra igen.
Tillåt mig.
Fan!

Jag ska sälja henne och vill de men vill inte och vill allt och vill inget. Vad innebär det? Jag förstår inte ens mig själv längre.

Inlägg nummer 60
Johan har kört upp idag och han klarade det och vi ska åka till stallet sen, mest bara för att de är kul att han klarade att köra upp. Och min häst är till salu, köp henne?
(nu blir detta också en sån tråkig blogg utan känslor. eller?)

Honey, I love your white dress and I love your black hair. But baby, when will you remember that I am still.

Alive?