Jag letar fortfarande lögner i dig dig dig dig och dig. För det är uppenbart att jag reser för mig själv, att jag är insvärvd i ett för tunnt skydd som jag inte litar på. Vissa dagar är så bra, med skratt, tårar och lycka? Men jag vågar fortfarande inte se på mig själv utan att tänka saker som man inte vill tänka. Och jag letar efter ett sätt att vara som vanligt?
Syster!(du är borta nu men,) ser du inte hur nära branten jag går?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar