Gråa massan - VS. den där färgklicken

Igår fick jag en kommentar.
Fick flera faktiskt men en som stack ut lite extra. En sån riktigt fin kommentar som man egentligen bara ser och hör i filmer. Om den kommentaren som jag fick skulle blivit riktigt så där filmscens-aktig så hade jag vart tvungen att korrigera en hel del saker.

Men jag kan börja med att beskriva scenariot.
Jag och en kille sitter på en altan. Han har gett mig massage eftersom hade tydligen höll på och utbilda sig på något vänster med det. Sitter och pratar samtidigt och han frågar olika fråger under tiden som han masserar. Vad jag håller på med, hobbys, intressen, skolarbete, åsikter och tankar. Trevligt och väldigt så. Frågar om vem jag egentligen är. Hur jag döljer mig själv vad jag döljer och sådant. Sen klämmer han ur sig kommentaren, med ett kort skratt följt efter.

För filmscenario skulle de behövas lite mer:
Snygg tjej med långt blont svallande hår(med en del självfall såklart) sitter på en bänk på piren nere vid havet. Bredvid sig har hon en man(stil; johnny depp, viggo mertensen) han håller hennes hand. De disskuterar livligt men ändå samlat, intressanta och viktiga ämnen. Hon reser sig upp och börja gå ut mot piren, han följer med strax efter. När de bara är en tredjedel kvar ut till piren tar mannen två långa kliv för att komma ifatt henne. Tar hennes han och vänder henne mot sig. Och viskar försiktigt i hennes öra.

Kommentaren: men när jag ser dig så tänker jag alla andra som en grå massa, du är en färgklick. något vackert. något unikt.

Och det var väldigt fint men när jag hörde det kunde jag bara tänkte på en grå solfjäder med tre färgade fjädrar, ungefär en fjärdedel från högerkanten dessutom.