Att va ensam i den skrumpna gröna sommaren. Promenera ensam längs Londons varma gator, genom de slingrande folkmassorna, med ögonen till hälften stängda för att skydda mig själv mot solen och skratten som jag inte längre är en del av. Att hela tiden tänka: om jag inte får träffa honom, om han har slutat älska mig, så dör jag.
Världen är vanställd och pornografisk. Öppnade ögonen och såg hjulen på rullstolar glänsa i det dammiga solljuset och kryckor och brända ansikten och ansikten som saknade ögon och ansikten utan näsor. Gamla kvinnor i vita ankelstrumpor, män i cardigans och mustascher och barn med trasiga glasögon fyller semestergatorna, deras ansikten är gjorda av glass och kommer explodera när hettan.
tisdag 19 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar