söndag 10 maj 2009
Xanté - Torsdagar och söndagar.
Far kom och hälsade på mig i min ensamhet. Hans ansikte tvekade en del när han såg mig och undrade vad jag hade gjort och när han gick in vid tvn stod flaskan uppe och glaset var halvfullt. Tårarna i ögonvrån och fortfarande är det helt galet att jag inte kan få tag på dig och jag vet att det är för du är halvvägs till Uppsala. Men det är ändå galet. Snälla va hemma en vecka. Bara en gång. Fan jag blir helt galen utan dig. Jag är kanske patetisk, men mitt knä värker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar