Sophia - Ett hundra olika beroenden

Allting hasar sig fram långsamt plågsamt och nästan äckligt galet. Alla kläder som ville brännas upp och jag som bara stod och skrek rätt ut och folket som gick runt omkring där på stan vände sig om och kollade på mig. Några blev rädda och bara sprang sin väg. Jag kravlade mig till närmsta bar och dem kollade på mig som om jag bar med mig något dött. Det gjorde jag också. Hela jag var halvdöd och mitt hjärta klappade så jävla långsamt och det kom glas med rödvin som försvann lika snabbt som dem kom dit och dimman kom som från ovan och helt plötsligt var allting vackert igen och jag raglade ut på gatan kvart över ett och allt folk på stan satt och åt lunch för att sedan gå tillbaka till jobbet och jag var packad och dansade nästan fram. Hemma var nästan alla glasen sönder slagna och vinet var slut för längesen. Men lösa problem kan man alltid och med en halvfull flaska rom och två liter apelsinjuice fylls vinglaset på om och om igen. Till och med dina händer i mina drömmar ger mig gåshud i flera timmar efteråt. Luften i våningen blir tung och ut på gatan igen med glaset i ena handen och två hundra timmars ångest i den andra. Men som sagt. Dina händer.