Ex love - det var inte igår.

Att se dig stå där mitt framför mig med hund och allt. Det kändes nästan förnedrande och att knappt våga hälsa fören du kollar en rätt in i ögonen. Borde verkligen skriva och jobba. Men dina jävla ögon och hemmarullade cigaretter svider ännu lite i bröstet. Två gitarrer på samma gång kan krossa ens hjärta.

Har en kärleksförklaring i en bok här nånstans. Det var egentligen lättare när du var här. Men jag älskar honom. Du är nästintill borta. Och spyan sitter i halsen igen. Kanske bättra att gå och lägga mig, i täcken som hängt i äppelträdet hela helgen. Utan våra skabbiga kroppar. Kanske dags att hämta honom och berätta att jag mår så illa.

Vad skulle de vara för mening om han visste att jag skrev, att jag delade med mig av allt inom oss? Behöver ett glas vin till.