Chanel - ett sätt att dränka sina sorger.

Vaknade imorse och insåg att jag låg ensam i sängen igen. Vart var han? Tänkte att jag behövde kaffe och svepte tre koppar så fort jag kunde. Våningen kändes som ett stort hjärta och den andades i takt med mig. Hittade honom sovandes med kläderna på i soffan. Han hade tydligen suttit uppe och väntat på mig och tillslut somnat och sen när jag kom tillbaka till våningen skämdes jag för vad jag luktade och skämdes för mitt onyktra tillstånd. La mig bredvid honom i soffan och kollade på vad som än stod igång och dränktes nästan av mina patetiska tårar. Hela sovrumsgolvet täckt att vissna vitsippor som flugit ner på golvet i mitt raseri. Och när han vaknade var hela kudden nerdränkt i mina tårar och det kändes så fint att han var där och bara höll om mig. Och sen gick jag upp och jag luktade sådär äckligt och dränkte mig i parfym igen och igen och igen. Det är jobbigt när man samlar på lådor/kartonger och smatidigt äger 30 väskor.