Åkte iväg för att vara ensam några dagar. Mitt liv har redan dansat tango och hjärtat har hoppat i bröstet säkert tjugo gånger. Jag saknar redan hemmet och dess värme och här i stugan är det tyst förutom kylskåpets brummande och från mina andetag och de ständiga knapprandet mot tangentbordet. Du ringer flera gånger i timmen och ber mig komma hem, komma dit till våningen så vi kan ta det sådär lugnt igen och sluta kasta glas. Men jag har blåsor på hela fötterna och bilen pajade och tågstationen är så jävla långt iväg. Jag fryser i min morgonrock hela tiden. Tre timmars promenad och hjärtat bankar för hårt. Jag vill se lycklig ut. Le nu, le för fan.
måndag 13 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar