panikångest är de nya ordet som förenar allt som folk gör runt om mig.
och jag kan inte förstå hur folk överhuvudtaget inte bryr sig.
Alla tänker bara på sig, det är bara jag som tänker på mig?

kom hit.
älska mig.
bry dig om mig.
lite mer än du brukar.
så kanske allting.
kan bli bra.
igen.

besvikelse, och hat. När jag såg honom så kom alla rädsla tillbaka och än gång till så va jag rädd att han skulle försvinna från mig. Och när jag såg sandra och issa komma gående tillsammans så bröt allting jag kände inom mig att det var något som inte funkade. Jag va helt förstörd och jag kommer aldrig mer lita helt på nån av dem. hoppas deras liv säger kras och de inte blir bra mer.
Fuck them.

Jag hade en hemsk dröm, som jag absolut inte vill ha igen. Och jag va så ledsen för alexander va död, och ingen annan brydde sig på riktigt. Och de är så svårt att veta vad man känner. För honom? För mig? Jag vet inhte.

Om jag bara hade haft mod nog att skrika tilldem hur besviken jag va och hur mycket jag hatade dem vid de tillfället. Bara skrika ut och förklara att de är helt idiotiskt att lämna alla för en. Nu lämnar jag en för alla. Fuck them, they're fucking biiiatches. Men sånt är livet. Jag hoppas att jag kan överleva detta också och iövermorgon blir de skratt och skoj och lovely, I hope.

De är inte så att jag är riktigt riktigt avundsjuk, jag är nog mest bara besviken. besviken på livet. För att de finns människor som inte kan berätta saker ordentligt. Och därför ska jag leva efter mig själv själv själv själv nu. Men de lyckas aldrig riktigt. Vodka, idag igen? Musik i bakgrunden från stan, men jag står inte ut med stan för folk är ignoranta och folk förstår inte behov. fan också.

Det är skönt att kunna umgås med vissa personer ibland.
Att dem kan förstå att man måste få vara ensam och att,
man måste få fräsa någon gång ibland. Sådär lagom.
Och jag har fått en ny stallplats vilket gör att hela mitt,
inre är så mycket lyckligare. Äntligen.